Om Slöjdriket
Tradition, kultur och hantverk

Slöjdriket historia


Torsås kommun har under årens lopp blivit kallad "Slöjdriket", då man 
i bygden ända sedan mitten av 1800-talet tillverkat slöjd för avsalu. 
Slöjden har under vissa tidsperioder varit en betydande del av inkomsterna 
för de som behövde en slant extra, och några av dessa slöjdare blev så 
framgångsrika att det inte bara blev deras egen inkomstbas, utan man 
också hade anställda i sin rörelse.
Andra fungerade som rena återförsäljare 
och åkte i seklets början till Stockholm för att avyttra bygdens alster. Några 
tog lokalt hand om återförsäljningen. Det var också många som vandrade 
till andra orters marknader för att där få en slant för sina alster.

I anteckningar från husförhörslängder 1911 är det noterat att i byarna runt 
Gullabo var det ungefär 600 personer som gjorde slöjd till avsalu på en 
befolkning av knappt 3000 personer. I dag är det tyvärr inte så många 
aktiva som då, men på Slöjdföreningens slöjdmässa "Jul i Slöjdriket " i 
november varje år är det ungefär ett 20-tal slöjdare från orten som har 
sina verk till försäljning.

Horsakullanissen
Det hela började egentligen med en man, Nils Persson, som bodde på ett 
ställe som heter Horsakullen. Enligt gamla dokument var han en av de 
första i dessa trakter som började göra träslevar för avsalu, istället för 
till eget bruk inom hushållet. Han fick namnet Horsakullanissen och anses 
vara en av pionjärerna till saluslöjdandet. Och när andra såg att han kunde 
tjäna en slant på sin slöjdförsäljning så tog de naturligtvis efter! Det var 
så vårt "slöjdrike" grundades. 

Som så många andra innovatörer blev Nils Persson inte rik. Han fick värk 
i sina händer (kanske på grund av mycket täljande) och slutade sina dagar 
i socknens fattigstuga. Det var inte pittoreskt eller romantiskt att vara 
slöjdare. Arbetsdagen var mycket lång och priserna på slöjd har aldrig 
varit speciellt vinstgivande. Nej, det handlade många gånger om att överleva. 
Någon har sagt att de som inte hade råd att emigrera från fattig-Sverige 
i våra trakter, de fick slöjda. Detta har uppmärksammat av länsstyrelsen 
som klassat byarna runt Hästmahult som riksintresse för slöjd
.

Slöjd av alla sorter
Kännetecknande för forna tiders slöjdverksamhet var anskaffandet av 
råvaran. Man tog det som fanns att tillgå ur naturens eget magasin, var 
billigt eller överflöd på. Exempelvis trä, näver och ull. Det är således inte 
bara träslöjd som tillverkats här under årens lopp. De flesta förekommande 
slöjdtekniker är representerade. Exempelvis är textilsidan en stor del av
slöjdverksamheten. Den är kanske inte alla gånger lika mycket i rampljuset 
som träslöjden, men den är kvalitativt och kvantitativ och av mycket god klass!

Omsorg om traditionen
Förändringarna i samhället under årens gäng har givetvis även påverkat 
slöjdriket. Det intressanta är att det på flera håll gjorts insatser för att behålla 
slöjden som såväl huvudsyssla som bisyssla. Och en handlare vid namn Julius 
Svensson tog emot slöjd som betalning för varor under de svåra åren före och 
under andra världskriget. Något som inte uppmärksammats så mycket är att
länsarbetsnämnden genom Arvid Karlsson och hemslöjdens uppköpare Rolf 
Bermå på 1960-talet bidrog med en liten modernisering av träslöjdsverksamheten. 
De åkte omkring i byarna och ett resultat av deras verk blev att några slöjdare 
kunde skaffa sig en bandsåg och lite enklare maskiner, finansierat av förmånliga lån.
Därmed kunde man slöjda effektivare genom att låta maskiner göra grovjobbet.

Satsning gav ny näring åt slöjden
När den generationen slöjdare som var från början av 1900-talet försvann ur 
tiden märktes det naturligtvis. Andra tog visserligen över, men det var inte 
längre lika självklart att fortsätta med föräldrarnas slöjdaregärning. Mera 
lönsamma arbeten lockade. Men under 1990-talet gjorde Torsås kommun en 
storsatsning. Kommunen drog igång en utbildning som man kallade Landskapsslöjd.
Slöjdlokalen i Gullabo rustades upp och man bjöd på gratis utbildning i olika
träslöjdstekniker. Många av dessa kursdeltagare är i dag verksamma slöjdare. 
Och det har blivit en spridning av slöjdandet över hela kommunen.

Torsås kommun har även haft en slöjdkonsulent anställd, Åke Larsson som 
arbetade mycket aktivt för att bevara slöjdnäringen. Han bidrog bland annat 
till att Torsåsbygdens slöjdförening startades 1986. En ideel förening som har 
Torsås kommun som sitt verksamhetsområde, och vars syfte är att arbeta för 
såväl tradition som förnyelse samt slå vakt om begreppet "Slöjdriket".
 

Fritidssyssla och levebröd
Arten av bygdens slöjdverksamheten är allt från fritid och deltid till heltidssyssla.
En del säljer till några få stamkunder, andra till butiker och på mässor. Några 
säljer direkt vid egna försäljningsställen medan andra säljer genom såväl lokala 
som utombys uppköpare och på export. I Torsås finns det också ett slöjdarekollektiv.
Det ena utesluter inte det andra, och det är charmen något av med vårt slöjdrike 
av idag. Ja, det är faktiskt en fläkt från den gamla traditionsrika slöjdandan. 
Några är lite försiktiga i sin marknadsföring, andra basunerar ut sina produkter. 
Köparna får till och med leta upp en del av dem för att hitta just sin slöjdare. 
Så på den punkten är vårt slöjdrike precis som i gamla dagar!

 

Rekordsleven i Gullabo
Världens största slev



Formgivaren Kjell Arvidsson med den
fullskalemodell som var förlaga för sleven.

Denna slev tillverkades till Gullabo Slöjdmässa i juli år 2000. Den är en
hyllning till alla de sked och slevslöjdare som funnits och finns i våra bygder.
Gullabo rekordslev togs fram ur en fem meter lång ekstock som vägde cirka
fyra ton. Stocken skänktes av AB Gustav Kähr.
Sleven är 4,64 meter lång, 1,07 meter bred och vägde vid inmätningen
350 kilo. Efter inmätningen verifierade representanter för Guiness Rekordbok
att denna slev är störst i världen.
Modellen kallas rörslev, då den användes till att röra om i grytan med. Sådana
slevar har under årens lopp tillverkats i ett oändligt antal och på så sätt
bidragit till slöjdarnas försörjning. Man kan faktiskt säga att den har mättat
många munnar.

Rekordsleven tillverkades av medlemmar i Torsåsbygdens Slöjdförening på
initiativ och uppdrag av Gullabo Slöjdmässa. Hösten 2000 förevisades den på
Världsutställningen i Hannover, Expo 2000.
Design: Kjell Arvidsson
Tillverad av: Karl-Gustav Holmevi, Bengt Johansson och Bo Torenstam.

 

Här kan du se en film om "Slöjdriket". Om du önskar se hela
filmen kontakta då Webmastern" du hittar det under kontakt.

Klicka här på denna länk. Filmen