Nya facklor och änglahuvuden
till Torsås kyrka
Kjell Arvidsson berättar om sitt arbete



I kyrkans verksamhet finns tankarna att kyrkan skall vara
tillgänglig för alla som vill besöka denna helgedom och på
olika sätt få en upplevelse av stillhet och frid. En fin tanke
tycker jag, speciellt i dessa tider när stress, rotlöshet och
främlingskap är belastningar som många går och bär på.

För ett par år sedan fick dock kyrkan i Torsås ett oväl-
kommet besök. Det var inte frid man sökte utan något
att stjäla! Bredvid orgeln bröt man loss två förgyllda
facklor och från predikstolen togs ett par av de ängla-
huvuden som pryder denna.

Beslut togs att det stulna skulle ersättas och jag fick till
min stora glädje förfrågan om jag var intresserad av att
utföra detta arbete. Efter att ha inlämnat uppgift på hur
jag tänkte mig utförande, arbetssätt, m.m. blev det klart
att jag skulle få detta hedersuppdrag.

Till saken hör att man inte riktigt visste hur det stulna 
hade sett ut. Underlaget till nyproduktionen var gamla 
och lite suddiga svartvita foton, som jag tolkade. Utifrån 
dessa foton lämnade jag förslag och modeller till sakkunniga 
inom Länsmuseet och till kyrkans personal.

Diskussionsunderlagets modeller gjorde jag i lättbearbetat
material och steg för steg kom vi fram till hur de färdiga
änglarna och facklorna skulle se ut. Detta är ett arbetssätt
som jag i min yrkesutövning som modellsnickare ofta jobbar
med gentemot designers och konstruktörer. De färdiga
änglahuvudena och facklorna är gjorda i massivt trä, av 
prima tätvuxen fransk al. Verktygen som jag använder är så 
kallade bildhuggarejärn.

Det är krav på det man tillverkar till kyrkor och det tilltalar 
mig. Jag tycker om när det är noggrannhet som gäller. Man 
skall anstränga sig lite, annars tycker jag inte att det är roligt. 
Därför tar det många gånger lite tid, men jag anser att det 
skall det få göra! Jag har jobbat med detta i perioder, där jag 
dessförinnan röjt undan "tetigheter" och stressiga saker. Detta 
för att få ett så bra resultat som möjligt.

Änglarna har ett släktskap genom ett speciellt ansiktsuttryck, 
men är olika i kroppsform och beklädnad. De är både barnsliga 
och lite halvgamla i utseendet. Jag har många gånger försökt 
läsa av hur tillverkaren av dessa änglar tänkte när han gjorde 
denna änglasamling. Jag säger "han", för jag tror inte att detta
är en kvinnas formspråk. Hur kände han inför denna uppgift? 
Vad menade han med att ge dom just
detta uttryck? Låg det en 
speciell tanke i hur han ansåg att änglar är i sitt varande och i sin 
änglauppgift? Jag tror att han ville ha sina änglar med barnets 
sinne och varma öppna själ, lite blandat med vuxen erfarenhet, 
för att kunna bistå detta bedrövliga människosläkte på bästa sätt!
Slutfasen i jobbet gjorde jag i kyrkan, betraktande deras bröder/
systrar för att förhoppningsvis säkerställa släktskapet med deras 
stulna anförvanter.

Kjell Arvidsson

 

 

 

 

 





Foto: Ronny Fransson och Liselotte Jumme
Tillbaka!