Slöjdrikets historia

Kultur, tradition och hantverk

Torsås kommun har under årens lopp blivit kallad "Slöjdriket", då man i bygden ända sedan mitten av 1800-talet tillverkat slöjd för avsalu. Slöjden har under vissa tidsperioder varit en betydande del av inkomsterna för de som behövde en slant extra, och några av dessa slöjdare blev så framgångsrika att de inte bara blev deras egen inkomstbas, utan man också hade anställda i sin rörelse.

Andra fungerade som rena återförsäljare och åkte i seklets början till Stockholm för att avyttra bygdens alster. Några tog lokalt hand om återförsäljningen. Det var också många som vandrade till andra orters marknader för att där få en slant för sina alster.

I anteckningar från husförhörslängder 1911 är det noterat att i byarna runt Gullabo var det ungefär 600 personer som gjorde slöjd till avsalu på en befolkning av knappt 300 personer.

Idag är det tyvärr inte så många aktiva som då, men på Slöjdföreningens slöjdmässa "Jul i Slöjdriket" i november varje år är det ungefär ett 20-tal slöjdare från orten som har sina verk till försäljning.

Horsakullanissen

Det hela började egentligen med en man, Nils Persson, som bodde på ett ställe som heter Horsakullen. Enligt gamla dokument var han en av de första i dessa trakter som började göra träslevar för avsalu, istället för till eget bruk inom hushållet. Han fick namnet Horsakullanissen och anses vara en av pionjärerna till saluslöjdandet. Och när andra såg att han kunde tjäna en slant på sin slöjdförsäljning så tog de naturligtvis efter! Det var så vårt "slöjdrike" grundades.

Som så många andra innovatörer blev Nils Persson inte rik. Han fick värk i sina händer (kanske på grund av mycket täljande) och slutade sina dagar i socknens fattigstuga.

Det var inte pittoreskt eller romantiskt att vara slöjdare. Arbetsdagen var mycket lång och priserna på slöjd har aldrig varit speciellt vinstgivande. Nej, det handlade många gånger om att överleva. Någon har sagt att de som inte hade råd att emigrera från fattig-Sverige i våra trakter, de fick slöjda. Detta har uppmärksammats av länsstyrelsen som klassat byarna runt Hästmahult som riksintresse för slöjd.

Slöjd av alla sorter

Kännetecknande för forna tiders slöjdverksamhet var anskaffandet av råvaran. Man tog det som fanns att tillgå ur naturens eget magasin, var billigt eller överflöd på. Exempelvis trä, näver och ull.

Det är således inte bara träslöjd som tillverkats här under årens lopp. De flesta förekommande slöjdtekniker är representerade. Exempelvis är textilsidan en stor del av slöjdverksamheten. Den är kanske inte alla gånger lika mycket i rampljuset som träslöjden, men den är kvalitativt och kvantitativ och av mycket god klass!

Omsorg om traditionerna

Förändringarna i samhället under årens gång har givetvis även påverkat slöjdriket. Det intressanta är att det på flera håll gjorts insatser för att behålla slöjden som såväl huvudsyssla som bisyssla. Och en handlare vid namn Julius Svensson tog emot slöjd som betalning för varor under de svåra åren före och under andra världskriget.

Något som inte uppmärksammats så mycket är att länsarbetsnämnden genom Arvid Karlsson och hemslöjdens uppköpare Rolf Bermå på 1960-talet bidrog med en liten modernisering av träslöjdsverksamheten. De åkte omkring i byarna och ett resultat av deras verk blev att några slöjdare kunde skaffa sig en bandsåg och lite enklare maskiner, finansierat av förmånliga lån. Därmed kunde man slöjda effektivare genom att låta maskinerna göra grovjobbet.

Satsning gav ny näring åt slöjden

När den generationen slöjdare som var från början av 1900-talet försvann ur tiden märktes det naturligtvis. Andra tog visserligen över, men det var inte längre lika självklart att fortsätta med föräldrarnas slöjdaregärning. Mera lönsamma arbeten lockade. Men under 1990-talet gjorde Torsås kommun en storsatsning. Kommunen drog igång en utbildning som man kallade Landskapsslöjd. Slöjdlokalen i Gullabo rustades upp och man bjöd på gratis utbildning i olika träslöjdstekniker. Många av dessa kursdeltagare är idag verksamma slöjdare. Och det har blivit en spridning av slöjdandet över hela kommunen.

Torsås kommun har även haft en slöjdkonsulent anställd. Åke Larsson som arbetade mycket aktivt för att bevara slöjdnäringen. Han bidrog bland annat till att Torsåsbygdens slöjdförening startades 1986. En ideell förening som har Torsås kommun som sitt verksamhetsområde och vars syfte är att arbeta för såväl tradition som förnyelse samt slå vakt om begreppet "Slöjdriket".

Fritidssyssla och levebröd

Arten av bygdens slöjdverksamhet är allt från fritid och deltid till heltidssyssla.

En del säljer till några få stamkunder, andra till butiker och på mässor. Några säljer direkt vid egna försäljningsställen medan andra säljer genom såväl lokala som utombys uppköpare och på export. I Torsås fins det också ett slöjdarekollektiv.

Det ena utesluter inte det andra, och det är något av charmen med vårt slöjdrike idag. Ja det är faktiskt en fläkt från den gamla traditionsrika slöjdandan.

Några är lite försiktiga i sin marknadsföring, andra basunerar ut sina produkter. Köparna får till och med leta upp en del av dem för att hitta just sin slöjdare. Så på den punkten är vårt slöjdrike precis som i gamla dagar!

Kjell Arvidsson, mars 2000

Kommentar: Kjell Arvidsson, som skrivit ovanstående, var under åren 1986-2017 Torsåsbygdens slöjdförenings högt uppskattade ordförande.

Ett forum för slöjden
Under Kjell Arvidssons ordförandeskap blev föreningen med åren ett betydelsefullt forum för det mesta som har med slöjd att göra. Torsås kommun förstod att ta till vara det kunnande och engagemang för slöjd som fanns i bygden och profilerade sig som Slöjdriket Torsås kommun.

Utbildning och framtidens slöjdare

Kurser bedrevs i föreningens regi och ett fint pris lottades årligen ut till en kursvecka anordnad av t.ex. en folkhögskola. Insatser i samverkan med andra aktörer gjordes också för att uppmuntra ungdomar att slöjda.

"Jul i Slöjdriket"
I över 20 år anordnade föreningen slöjdmässan "Jul i Slöjdriket". Där visade bygdens slöjdare upp sig och sitt slöjdkunnande, testade sina alster och mötte kunderna. Mässan hade ca 60 utställare och ett stort antal besökare från när och fjärran. Den hölls i Gullabo förutom de sista åren då den var i Torsås. Sista "Jul i Slöjdriket" arrangerades 2014.

Medverkan vid olika evenemang

Aktiva slöjdare från föreningen har under åren Kjell Arvidsson var ordförande medverkat vid åtskilliga utställningar, kulturevenemang och mässor både i Sverige och utomlands. USA, Polen och Tyskland är länder som fått ta del av småländsk kultur och småländskt hantverk.

Kjell Arvidsson avled i oktober 2020.

Vill du veta mer ... Se filmerna

"Slöjdhantverk och uppfinningar - rikedom på ett torp i Gullaboås" en film av Bengt Bertilsson där Kjell och hans bröder Rolf och Ingvar visar och berättar.

"Tuppakarvaren" - en film om Kjell Arvidsson gjord av Rolf Magnusson, fotograf, mobil 070-645 32 82.